Denna sida handlar om sökandet och undersökningarna av fartyget, RMS Titanic. Berättelsen om ett flertal dykexpedtioner kring legenden Titanics vrak. Det var först forskningsteamet under ledning av Dr. Robert Ballard som 1 september 1985 efter 73 år av många andras mislyckade försök fann vraket på 4000 meters djup.

Dr Robert Ballard

Undan för undan gick den tekniska utvecklingen framåt. Från 1970-talet och framåt utrustades åtskilliga expeditioner, till en början med det mera begränsade målet att lokalisera vrakets exakta läge. Ingen av dessa försök lyckades med att finna Titanic.

• 1980, -81 och -83
Dessa tre expeditioner var finansierade av en oljemiljonär från Texas, Jack Grimm. Ingen av dem lyckades att hitta vraket. Han hade för övrigt också försökt finna Loch Ness odjuret och Noaks Ark.

Man finkammade ruta efter ruta av bottnen kring den förväntade vrakplatsen som enligt de angivelser som gavs då skeppet förliste 1912, skulle vara latitud 41° 46'N - longitud 50° 14'V. Undersökningen pågick ut och dag in, med undantag för några dagar med full storm. Knappt 100 meter över havsbotten bogserades man en släde med TV- och sonarutrustning långsamt efter fartygen, medan bilderna följdes i kontrollrummet.Efter fyra femtedelar av det planerade arbetet tvingades man avbryta, eftersom LE SURôIT var inbokad för andra uppdrag. ARGO och ANGUS flyttades över till ett amerikanskt fartyg, KNORR, och kammandet fortsatte under ledning av Ballard och Jean-Louis Michel (som efterträtt Jarry).

Expeditionsfartyget Knorr

Första bilden av vraket, Titanics ångpanna

Strax efter midnatt den 1 september började underliga föremål synas på monitorskärmen i KNORRs kontrollrum. Kunde det vara spillror från TITANIC?? Allteftersom nästan hela KNORRs besättning försökte tränga sig in i det trånga rummet växte förhoppningarna till förvissning - det var verkligen vraket efter TITANIC man hade lokaliserat. KNORRs besättning ställde upp sig på akterdäck och höll en tyst minut till minne av de 1523 omkomna.

De följande dagarna var bråda dagar för Ballard och Michel ombord på KNORR, och för ARGO nere på nära 4 km djup. Äntligen var nu vraket lokaliserat i positionen latitud 41° 43'N - longitud 49° 43'V - eller cirka 15 kilometer sydost om den position Titanics telegrafister, Phillips och Bride uppgett. Man fann att fartyget hade brutits i två delar, som låg på ett avstånd av 600 meter från varandra, och med en stor mängd bråte av varierande storlek (från ångpannor och kassaskåp och ner till oöppnade vinflaskor) i ett stort område framförallt runt akterskeppet. Men återigen rann tiden ut, KNORR behövdes för andra uppgifter.

•1986
WHOIs forskningsfartyg ATLANTIS II återvände nästa år, med Ballard ombord. Samarbetet med fransmännen hade nu brutit samman, enligt uppgift över en tvist om copyright till fotografier. Med på ATLANTIS II fanns en undervattensfarkost, ALVIN, som kan sänkas ner från moderfartyget ända till de enorma djup det här rör sig om. ALVIN rymmer tre man och är utrustad med en strålkastar- och kameraförsedd robot, JASON JUNIOR ("JJ") som kan skickas omkring med en 80 meter lång "navelsträng".

Ubåten Alvin

Roboten Jason Junior

JJs första exkursion in i TITANICs inre var in genom det gapande hål som en gång var förstaklassavdelningens främre trapphall. Ljuskronor med mässing och kristallglas hängde fortfarande kvar som på katastrofnatten. Till marinarkeologernas lättnad fann man inga döda kroppar. Likaså hade allt trä försvunnit, offer för en mussla, Xylophagide, som uppenbarligen inte skyr ett tryck på 400 bar och vars förkalkade rester nu översvämmar fartyget. På de stora djupen lever också sulfatreducerande bakterier: Desulfovibrio, Desulfobacter, Desulfomonas, etc. Dessa reducerar sulfat till vätesulfid, med följd att alla föremål av metall (utom möjligen guld) på TITANIC är överdragna med sulfidskikt.

Fören på 3 962 meter djup på havets botten

Aktern som ligger 548 meter från fören på 4022 m djup

Ballard och hans mannar höll strikt på principen "se men inte röra", med ett undantag: som sista åtgärd vid den elfte och sista besöket med ALVIN placerade man en bronsplakett på TITANICs bog där man uttryckte förhoppningen att efterföljande besökare skulle respektera fartygsvraket som ett historiskt minnesmärke.

•1987
Knappt hade ATLANTIS II kommit tillbaka till Woods Hole och trycksvärtan torkat på tidningsreportagen förrän Jack Grimm och några medintressenter bildade Titanic Ventures, Inc., med det uttryckliga syftet att hämta upp föremål, kanske för att så småningom bygga upp ett TITANIC-museum. Pengar fanns, men var hitta den nödvändiga förmågan? Att kontakta Ballard och WHOI var nog inte att tänka på...
Den största erfarenheten av vetenskaplig undervattensteknologi utanför USA finns i Frankrike. Det tidigare nämnda IFREMER har en undervattensfarkost, NAUTILE, som liksom ALVIN är utrustad med strålkastar- och kameraförsedd robot, ROBIN, men som dessutom har en griparm med vars hjälp upplockade föremål kan placeras i medförda korgar - en idealisk utrustning för den verksamhet som planerades.

Miniubåten NAUTILE

Några av de många föremål som bärgats från Titanic

I juli 1987 avseglade det franska forskningsfartyget NADIR från Toulon, med NAUTILE och hennes lydige ROBIN ombord. Att återfinna vraket beredde inga svårigheter, och dyktekniken fungerade som den skulle. Man avstod från att plocka föremål från de någorlunda intakta partierna, förskeppet och akterskeppet, och koncentrerade sig i stället på de mängder av föremål som låg kringspridda däremellan.
Under 32 nedstigningar tog man vara på bortåt 2000 föremål av de mest skiftande slag - av guld och bly, av läder och papper, av keramik och glas. Föremålen transporterades till Paris för vidare identifiering, behandling för att förhindra fortsatt nedbrytning, och om möjligt återställande i mera ursprungligt skick.
Listan över konserverade föremål omfattar 332 nummer, varav flera upptar flera föremål: 12 assietter, 342 mynt, etc. Det rör sig om de mest vitt skilda objekt: Det är metallföremål från fartygets utrustning (en maskintelegraf, en lanterna, en megafon, osv) och utsmyckning (en halvmeterstor bronspojke som stått i förstaklass trapphall), liksom passagerarnas ägodelar (allt från rakblad till smycken, samt 540 mynt från sex länder). Det är föremål av läder, trä, papper (sedlar, visitkort, ett nummer av Southern Daily för den 9 april), tyg (strumpor, en smokingfluga), glas och porslin. Planer finns på att skapa ett permanent TITANIC-museum i New York. (Ovanstående text är delvis ett utdrag från Bertil Holmströms Titanics skatter - en utmaning för elektrokemin)

•1991
Nu var det dags för en expedition från Canada och Ryssland. Denna expedition var först och främst till för att filma en IMAX film av vraket. Till sin hjälp hade de forskningsfartyget "Akademik" Mistislav Keldysh och två ubåtar, Mir 1 och Mir 2.

Rysk dykare i Mir2

Bild från filmen "Titanica"

Mir1 nere vid Titanic

En hel del prover togs också av plåt, sediment och annat. Men inga saker togs upp denna gång.
Expeditionen kostade 50 miljoner kronor, det gjordes 17 dyk och den varade mellan 30 juni - 17 juli. Elva dyk ägnades åt fören och sex till aktern. 12 190 meter film spelades in och när filmen "Titanica" hade premiär var det det mest storslagna hittills man sett av vraket.

Ytterligare ett försök att bärga en större del av vraket gjordes detta år. Expeditionen varade från 1 augusti - 30 augusti och igen var det RMS Titanic Inc. som hade ansvaret. Den del som de avsåg att bärga var en sektion av C-däck, hytterna C79-C81. Det hela var planerat så att ett antal lyftballonger skulle fästas till delen och sedan skulle dessa fyllas med diesel (som är lättare än vatten). Men det uppstod problem. Först insåg de att själva delen var krökt och vid ett lyftförsök var det stor risk att den skull gå av på mitten. De upptäckte också att en av lyftballongerna saknades. Och den stora ljusanordning som dit transporterats för att lysa upp arbetsplatsen råkade ut för en smärre olycka. När den skulle tas upp för att laddas, lossnade en av llamporna och föll till bottnen. Men arbetet fortsatte och till slut kom lyftballongerna till ytan, men då kom nästa stora problem. Orkanen "Edward" var i antågande och nu gjordes stora försök att bärga vrakdelen. Men linorna släppte en efter en och till slut återbördade Atlanten vrakdelen till sig.

Vrakbiten "Big Piece" som RMS Titanic Inc    försökte bärga

"Did you see any bodies?" is one of the questions asked most often of those who took part in the 1986 Titanic expedition. Although any human remains have long since disappeared, many poignant relics such as this pair of shoes lying side by side where a body once lay are strong reminders that the Titanic wreck is indeed a gravesite, one which I have long believed should be left undisturbed." - Dr. Robert D. Ballard

Dykningarna 1998 av RMS Titanic Inc.

Denna "Big Piece" är en bit av Titanics skrov som väger ungefär 20 ton. Man försökte bärga plåtbiten redan 1996 men på grund av stormigt väder misslyckades man den gången. Men den 10 augusti 1998 lyckades äntligen bärgningen.

För dykningarna ner till Titanic använder man den franska miniubåten NAUTILE, som är utrustad med strålkastare och kameraförsedd robot, och som dessutom har en griparm med vars hjälp upplockade föremål kan placeras i medförda korgar. Ovan syns också en bild från bärgningen av bottenringen till en av vevstakarna till Titanics gigantiska ångpannor. I en vanlig bil har en liknande ring en diameter ungefär som en tennisboll.