Copyright © 1998 Anders Ödahl
Nils-Martin Ödahl var en av de många unga svenskar som omkom vid Titanickatastrofen.
Hans berättelse är ganska typisk för de förolyckade emigranterna
och berör oss fortfarande lika mycket idag som ett tidstypiskt dokument
från en svunnen epok.
|
Den 5 april 1912 tidigt på långfredagen lämnar Nils-Martin
föräldrahemmet i Örsjö på skånska slätten
för att bege sig iväg på en resa han aldrig återkommer
från. Biljetten har beställts av Hvita Stjernliniens agent i Malmö. Den gäller för resan till USA med Atlantjätten Olympic. Men Nils-Martin övertalas att boka om till systerfartyget Titanic, som "kan flyta om den så gick i tusen bitar" enligt agenten i Malmö. Biljetten betalas delvis av släkten i Amerika. På Titanic träffar Nils-Martin socialistagitatorn August Andersson från Ystad som är på flykt ur landet under det tagan namnet Wennerström. Internationalist i teorin, men i praktiken hade han svårt att föredra alla andra nationaliteter, speciellt italienarna och polackerna bland kamraterna i tredje klass."Deras snusk var förskräcklig och deras civilisation - ja den skall vi tala tyst om. Detta slags folk borde uteslutande vara hänvisade till tredje klass promenaddäck. Och skandinaver, tyskar engelsmän och öfrigt kultiveradt folk fritt få röra sig bland sig sjelfva." |
Natten mot den 15 april - den som enligt sången "började med
en skakning på nedre däck" -slutar med att Titanic försvinner
i Atlantens djup, och med henne 1513 människor.
August Wennerström, som skall leva i ytterligare nästan fyrtio år,
registerar för att minnas:
"Skriken rundt omkring oss upphörde allt mera, liken flöto tätt, tätt så att man kunde trodde sig kunna gå på dem, och i vår underliga farkost föll den ene efter den andre ned och dog."
Wennerström är den som påstår sig sist ha sett Nils-Martin Ödahl i livet. Så här skriver han i ett brev till Nils-Martins anhöriga:
"…tillsammans med några andra hittade vi en sk hopfällbar livbåt bakom en av de väldiga skorstenarna. Nils-Martin var med då och vi lyckades få loss båten just innan Titanic försvann som en jättehiss i Atlanten. Livbåten var vattenfylld och en mängd nödställda klamrade sig fast i den. Gång på gång välte den. Jag och Nils-Martin klarade oss upp igen ur det iskalla vattnet. Stämningen var desperat; var och en tänkte på sig själv. Efter den fjärde kantringen kommer inte Nils-Martin upp till ytan igen."
1931 uppmanade häradsrätten Nils-Martin, i en notis i Post & Inrikes Tidningar, att ge sig tillkänna. Annars "måtte han förklaras skola för död anses".
På kyrkogården i skånska Örsjö ligger Nils-Martins föräldrar begravda. På gravstenen står också:
Sonen Nils-Martin 1888-1912
Vid Titanics undergång