Detta är berättelsen om en av de överlevande, Michel Navratil.
Michel är idag 88 år gammal pensionerad filosofiprofessor som bor i den franska staden Montpellier. Vid Titanics katastrof var han bara 4 år gammal men har ändå starka minnen från sin resa.
Michels ovanliga historia börjar som en Hollywoodfilm med en kärlek som slog snett. Michels far, en bankrutt skräddare, hade precis upptäckt att hans fru hade en kärlekshistoria med en italiensk kavelleriofficer. Fadern rymde då iväg med de två barnen Michel och Edmond, och bokade in sig på den nya Atlantkryssaren Titanic. Han hoppades att kunna få ett nytt bättre liv borta i Amerika. -Min fars tanke var att vi aldrig mera skulle få se vår mor, berättar Michel Navratil. "Vilket magnifikt fartyg!", tänkte Michel när han för första gången såg Titanic. "Jag kommer ihåg att jag såg längs det stora skeppet, det var verkligen enormt." Min bror och jag lekte på fördäcket och var båda fascinerade. En morgon åt min far, min bror och jag stekta ägg till frukost i matsalen i andraklass. Jag kommer ihåg min stora känsla av välbefinnande!" Och sedan kom katastrofen. "Min far kom in i hytten där vi låg och sov. Han klädde mig varmt och lyfte sedan upp mig i sina armar. En främling gjorde likadant med min bror. När jag tänker på det nu blir jag rörd. Dom visste båda att dom skulle dö."
"Jag minns inte att jag blev rädd. Jag minns snarare den barnsliga glädjen i att bli nerhissad i livbåten. Vi hamnade bredvid dottern till en amerikansk bankir som lyckats rädda sin hund. Ingen protesterade mot detta. Där fanns en markant skillnad passagerarnas status på Titanic. Såhär efteråt inser jag att om vi inte rest i andraklass så skulle vi troligen båda ha drunknat. Dom som överlevde Titanic myglade eller hotade ofta till sig en plats i livbåtarna. Dom hederliga hade ingen chans."
"Vi hade ryggen mot Titanic och jag föll i sömn. Nästa morgon såg jag Carpathia i horisonten och lite senare blev jag upplyft till räddningen i en påse av säckväv. Jag minns att jag tyckte detta var oartigt sätt att bli upplyft på." De båda bröderna Navratil fick husrum i New York tillsammans med andra unga överlevande, och deras bild visades i tidningarna. Till slut kunde dom båda återvända till Frankrike och därmed uppfylla sin fars sista önskan, - Berätta för er mor att jag alltid kommer älska henne.
Michel Navratil idag
Matsalen i andra klass
Bilden på bröderna i tidningarna
