Om RMS Titanic (av Stefan D)

Fartyget RMS Titanic

Royal Mail Steamship Titanic (RMS Titanic) var det officiella namnet på Drömmarnas Skepp, den sista stora drömmen från den gyllene epoken. Det var tänkt att Titanic skulle bli den slutgiltiga kulmen på en period av snabb industrialisering, tillväxt, självförtroende och välstånd. Men fastän ännu ingen visste det stod världen inför stora omvälvningar. Radio hade blivit uppfunnen 1901, första flygningen av Wrightbröderna gjordes 1903. Och dom gamla värderingarna om klass och moral, om gentlemän och arbetare var på väg att förändras. Om byggandet av Titanic var kulmen på en epok så var kanske hennes katastrof slutet den gamla tiden och början på en ny tid.

Historien om Titanic började med att engelsmannen Thomas Ismay 1867 genom en konkursutförsäljning köpte rätten till rederinamnet White Star Line. Thomas byggde sedan snabbt upp en flotta av moderna passagerarfartyg som med snabbhet, säkerhet och komfort lockade många passagerare till rutten Storbritannien - USA.

Direktören för White Star Line, Bruce Ismay och nya ägaren J.P Morgan

Efter hans död 1899 tog sonen Bruce Ismay över och 1902 sålde han White Star Line till en grupp av amerikanska finansiärer, International Mercantile Marine Crop, ledda av J.P Morgan. Bruce Ismay behöll dock rollen som verkställande direktör i rederiet.

White Star Lines stora rivaler över Atlanten var Cunard Line. Deras senaste atlantkryssare, Mauretania och Carpathia hade satt många nya hastighetsrekord på resan över Atlanten. Konkurrensen mellan rederierna tvingade ständigt fram nya tekniska lösningar och nya rekordfartyg. White Star Line hade vid den här tiden sin strategi klar.

Man skulle koncentrera sig på att bygga stora och eleganta fartyg snarare än de allra snabbaste. Idéerna om Titanic väcktes första gången 1907 när rederiets direktör Bruce Ismay och Lord James Pirrie, styrelseordförande i Harland & Wolff (White Star’s skeppsbyggare sedan dom grundades 1869) möttes för att diskutera planerna på en ny fartygsserie. Denna nya klass av kryssare skulle sätta en ny standard för komfort, elegans och säkerhet.

Pirrie och Ismay
Man skulle bygga tre fartyg. De två första bestämde man skulle heta Olympic och Titanic. Namnet Titanic valde Bruce Ismay för ge en känsla av övernaturlig styrka och kraft. Det sista fartyget i denna nya "Olympicklass" skulle senare döpas till Gigantic (fotnot. namnet ändrades efter Titanics olycka till Brittanic).

Något direkt kontrakt skrevs aldrig mellan White Star Line och Harland & Wolff. Det var hela tiden underförstått att dessa tre nya skepp skulle var otroligt påkostade och det inte skulle sparas på några kostnader. Man litade på varandra så mycket att White Star Line alltid punktligt betalade varje räkning som kom från varvet.

Det tog ungefär ett år att färdigställa ritningarna till de båda nya skeppen. Det var White Star konstruktör Thomas Andrews och varvets chefsdesigner Alexander Carlisle som ritade fartygen. Thomas var redan känd som en den konstruktör som låg bakom mycket av den senare tidens utveckling av kraftigare och bättre skeppskonstruktioner.

Thomas Andrews
Tillverkningen av Olympic startade på det irländska varvet Harland & Wolff i Belfast, december 1908. Titanic började sedan att byggas mars 1909. Harland & Wolff var tvungna att bygga om skeppsdockorna på sitt varv Queens för att kunna rymma de två nya fartygskonstruktionerna. Man byggde bl.a. en helt ny enorm torrdocka "The Thompsons" . Även White Star’s pir (kajplats 59) i New York fick förlängas för kunna rymma de nya fartygen.

Bilder från byggandet av Titanic på varvet Harland & Wolff

Den stora uppmärksamheten kom tidigt att riktas mot Titanics storasyster Olympic. När Olympic sjösattes den 20 oktober 1910 kom 10000 människor för att bevittna händelsen. Man kunde då sälja entrebiljetter till förmån för ett lokalt barnsjukhus. Nu började arbetet med att inreda Olympic. Titanic Olympic och blev i grunden identiska, men under byggandet av Olympic kom man på några mindre förbättringar och extra lyxdetaljer som senare infördes på Titanic.

Sjösättningen av Olympic

Det tog två år att bygga Titanics skrov. Under dom här åren var publiciteten kring henne och hennes syster enorm. Tidningarna var fyllda med reportage om skeppens enorma storlek och elegans. Den 1 juni 1911 i Irish News & Belfast kunde man läsa en lång artikel om den förestående sjösättningen där det uppgavs att "med det kraftiga skrov och med sina vattentäta skott måste skeppet vara osänkbart!". Titanics sjösättning den 31 maj 1911 var en stor tillställning. Även denna gången såldes biljetter til förmån för ett barnsjukhus och tusentals människor kom för att se Titanic glida ner i vattnet. Hon blev sedan inredd med alla de träarbeten, dekorationer, elektriska system och maskiner som behövdes. När sedan tiden för Titanics jungfrufärd närmade sig råkade Olympic ut för en kollision som krävde omfattande reparationer och vid Harlands & Wolffs skeppsvarv klarade man inte längre av att hålla tidsplanerna, Titanics jungruresa fördröjdes från 20 mars till den 10 april 1912.

Bilder från Titanics sjösättning och inredning. Bild även på Olympic bredvid Titanic

Titanic var på 46329 bruttoregisterton. Hon var 269 meter lång och 28 meter bred. Från köl till brygga var hon nästan 32 meter hög. Hon hade ett djupgående på 18 meter. Där fanns tre riktiga skorstenar och så en fjärde falsk skorsten som framförallt byggdes för att ge intrycket av Titanic ett intryck av storlek och kraft. Denna skorsten användes också som ventilation från alla köken. Titanic var det största rörliga föremål mänskligheten byggt. Hennes storlek kan illustreras med en episod från 2:e officer Lightoller. Han berättade senare om hur entreporten på styrbords sida var stor nog för att köra in ett helt ekipage med vagn och hästar. Tre officerare som anslöt sig till Titanics besättning lite senare ägnade en hel dag åt att lära sig att hitta ombord.

Titanic var byggd för att bli den nya tidens moderna underverk. Hon hade i kölen dubbla stålplattor på vardera 2.54 cm högklassigt stål och hade ett mycket omskrivet system av 16 vattentäta massiva skott som för första gången nu kunde stängas med ett enda elektriskt system från bryggan eller till och med av automatiska vattensensorer.

Vattentätt skott

Gymnastiksal, frisörsalong och restaurangbilder från 1:a klass

Fartyget byggdes för att attrahera de mycket rika människor som ofta åkte mellan Europa och USA. Det var det mest moderna och luxiösa fartyg som någonsin byggts. Hon hade bl.a. elektricitet och värme i varje rum, flera elektriska hissar, en simbassäng, en squashplan, ett turkiskt bad, en gymnastikhall med bl.a. en mekanisk häst och kamel, frisörsalonger, skräddare, fullt utrustat mörkrum och all annan utrustning som kunde mäta sig med vilket annat lyxhotell som helst. Förstaklasspassagerarna kunde gå ner sex våningar i två inglasade trapphus till den enorma middagssalongen som fyllde hela bredden på D-däck. Denna restaurang kunde ta emot nästan 500 gäster.

Bilder från de olika 1:a klass restaurangerna

För de som ville ha det lite intimare kunde man välja en ståtlig a la carte restaurang, Palm Court and Veranda restaurant och den lite mera festliga Cafe Parisien, som för övrigt var bemannad av franska kockar och servitörer. Titanic kunde erbjuda två orkestrar istället för den vanliga enda. Dessa musiker var handplockade från konkurrenternas fartyg och bestod av 6+3=11 man ledda av Wallace Hartley. Det fanns två bibliotek, ett första- och ett andra klass. Både 1:a och 2:a klass herrarna hade också stora rökrum att umgås i.

Bilder från hytterna i 1:klass

Trappan till 1:a klassutrymmena, salong, rökrum och bibliotek

Titanic hade 28 sviter för 1:a klass. De olika sviterna låg på C- och B-däck och var designade på olika sätt. Dessa sviter hade fem rum och en egen toalett. Två av dom hade till och med egna promenaddäck. Några av sviterna hade även egen eldstad i vardagsrummet och alla sviter hade jättestora sängar i sovrummen.

2:a klass hytt, rökrum, middagssal och bibliotek

3:e klass hytt, middagssal och uppehållsrum

Även tredje klassens rum var större och mera komfortabla än på andra fartyg. Bl.a. fanns riktiga toaletter som en del av emigranterna i tredje klass aldrig sett innan. Tredjeklass hytterna var placerade längst ner i fartyget.

Promenaddäck med livbåtar och några av Titanics maskinrum

På originalritningarna fanns plats för 32 livbåtar men White Star Line styrelse tyckte detta skulle se för överbelamrat ut livbåtarna minskade till 20 stycken. Detta betydde att det bara fanns plats för 1178 personer. Men detta var ändå mera än vad reglerna krävde för trots att Titanic hade plats för 3547 personer (besättning och passagerare) så var det enligt dåtidens regler ytan av skeppet som avgjorde antalet livbåtar. För Titanic krävdes det då endast 16 livbåtar enligt lagbestämmelserna om fartyg över 10000 ton.

Hela besättningen ombord var ungefär 900 män och kvinnor. 300 av dom arbetade under däck, främst män med motordelarna som maskinister, trimmare, eldare, och oljemän.

Kapten Smith och hans officerare ombord på Titanic

Kapten på jungfruresan var Edward J. Smith. Hans karriär var lång och innan den här resan hade han seglat över 320 000 mil för White Star Line. Kapten Smith var den mest populära och betalda kaptenen på den här tiden. Många fartygsofficerare valde att ansöka till just Titanic för att kunna arbeta under Kapten Smith. Titanics jungfruresa var tänkte att bli Kapten Smiths sista resa som befälhavare innan han gick i pension.

Tillbaka till RMS Titanic

Senast uppdaterad 1999-01-03