Mången man har känt en stark längtan till en bägare mjöd. Under en resa genom Konungariket, långt från de närmaste värdshus eller taverna , kan den stora längtan ta sig uttryck i desperation, där av de mest underliga placeringar av tavernor eller värdshus. Att dricka sin bägare mjöd innan avfärden mot resans mål, är ett måste för mången man. Mjöd har i alla tider varit den dryck som fått alla levande varelser att le i de djupaste av mörker, skratta åt de befängdaste ting och gråta när sorgen vart som svårast.

Syrs och Thylofs många mjödstugor, tavernor och värdshus, fylls varje dag av folk som dricker sin mjöd, äter en bit mat eller roar sig tillsammans. I förhållande till andra drycker så som vin eller starkare, är mjöd det helt dominerande.

Om du händelsevis har vägarna förbi Syr, till och med ger dig ut på Ön, kanske besöker Pondopos tempel för att be, bege dig då till tavernan Bron och drick en öl till Pondopos ära. Tavernan, eller ölhaket Bron ligger endast trenne kvarter från Pondopos huvudtempel och de serverar den godaste mjöden i hela Syr.

Dagsransonen mjöd för folk i allmänhet är ungefär tre kannor, eller cirka tre liter. En byggnadsarbetare i kejsarens tjänst har på arbetstid rätt att dricka två kannor mjöd och det på kejsarens bekostnad. Den normala dagskonsumtionen av mjöd för en soldat i kejsarens arme är fyra kannor. Mjödens främsta syfte är att släcka törsten, det mått av berusning som uppstår får man ta på köpet. När skymningen faller är dock berusningen en vanlig anledning att dricka en större mängd kannor, bägare eller stop mjöd. Tillbaka

Folket i Riket är ganska bortskämt med underhållning av högre klass. Under de marknadsdagar som hålls titt som tätt i både städer och ute i landsbygden bjuds det på allehanda spektakulära åskådardragande uppvisningar eller spännande vadslagningar. De mer våghalsiga motiverar sitt handlande med att envar är sin egen lyckas smed och försöker därigenom kanske öka sin magra penningbörs med några guld. Det gör dom genom att ställa upp i de farligare utmaningarna som erbjuds typ björnbrottning, gladiatorkamp eller andra sporter där lyckan står den djärve bi.

Den gemena marknadsbesökaren nöjer sig dock oftast med att jubla när någon brottsling får lida sitt straff i offentlighetens bitska ljus. En annan riskfri företeelse är normal vadslagning, då satsas mycket varierande summor. Vanliga nöjen att satsa pengar på kan vara; djur eller människor som slåss, lyckohjul, bågskyttetävlingar eller andra utmaningar.

Mellan de större marknaderna förekommer en aning rivalitet, då alla vill ha ett gott rykte och därigenom mycket folk. För att vinna denna lilla kamp anordnas inte sällan mycket originella tävlingar som skall locka deltagare och besökare. Det kan vara allt från kamp med brinnande facklor på en bräda som vilar öven en stor öppen tunna med olja till enorma skådespel med kända trubadurer och aktörer som dragplåster.

En vanlig kväll i Syr bjuds det på allehanda spännande spel och tävlingar. Man behöver bara besöka någon av de mindre lite halvskumma krogarna för att finna en uppsjö av spännande och riskfyllda attraktioner. Vissa av dessa kuriositeter har blivit så vanligt förekommande att de numera är ett begrepp i Riket. Exempelvis: armbrytning, tärningsspel, mjödhäv, pil- och dolkkastning, djävulskäften, snabba dolken, stopkrossning och så vidare.

Två motståndare mäter sina krafter genom att försöka dunka ner den andres hand i bordet. Varianter förekommer där allt från spikar till eld sätts på den plats där handen i normala fall skulle ha träffat bordet.

Denna lek kan få ganska ödesdigra slut för den som förlorar. Snabba dolken dök upp för några decennier sedan i Syrs mindre krogar. Det var då främst pirater och brottslingar som ville visa att vanligt sunt förnuft inte är vanligt hos dom. Snabba dolken går till så att en man lägger upp sin näve på bordet. Den andre personen håller sin ena hand under bordskanten, i vilken han har en dolk. Personen med dolken ska sedan göra ett huggförsök mot den andre personens hand. Så gott som allting beror på hur bra reflexer man har. Man turas om att hugga tills någon blivit träffad eller så slutar man efter ett visst antal gånger.

Det mesta av mitt material är hämtat från Riket, nr 4.II med Copyright till KoM
och med mången varmt tack till Martin Asp och Ralf Flicker som väckte mitt intresse…