himlen är gråsvart

regnet öser ner

smattrar på rutorna

som ett hårt trumsolo

människor rusar förbi

plastiga och blöta

ingen tittar upp

regnet döljer ansiktena

de mörka molnen växer

regnet piskar vilt asfalten

alla omgivningar försvinner

som en jättelik nysning

töms himlen på vatten

krafterna når sin klimax

under ett dovt mullrande

syns de nakna ansiktena

upplysta av vita blixtar

är de bleka och rädda

som ett naturens raveparty

formar ljus och ljud

en hetsig puls

springande människor

tar skydd - gömmer sig

till sist har raseriet ebbat ut

det stillnar - tystnar

en förväntansfylld tystnad

himlen ljusnar och ljudet återvänder

med regnskvalp och fågelkvitter

solen lockar fram färgerna

och allt doftar friskt

det smakar lite ozon

trädens grönska lyser av liv

kurande människor återupptar sin färd

generade över sin visade rädsla

tittar de inte i varandras ögon

allting precis som vanligt

Senast uppdaterad 1997-09-05
Copyright © 1997 Stefan Danielson